jag vill bara berätta att jag köpt ny dator idag. det känns jättekonstigt. jag och D åkte över halva stan och sen stoppade jag i chipkortet i kortläsaren och sen fick jag ta med mig den hem. lätt värt de 59 kronorna med taxi hem. åh. den är så fin. och den LÅTER ingenting.
jag köpte även en wonderwoman-musmatta på stan idag. jag tänkte att det kunde passa. och nog passar det alltid. på stan annars var det barnsnack. min kompis som flyttat ut på landet var i stan (hon flyttade härifrån för att hon och hennes sambo “inte utnyttjade stan”) och vi fikade och fönstershoppade. men vad jag än började prata om, slängde hon in nått om ungar. allt från att “det svenska samhället är inte anpassat för vår typ av arbete” till “vi måste passa på att resa nu innan det är för sent”. jag orkade inte ens svara ibland. BARNOMSORG var ett intressant ämne också. jag sitter inte med några svar på något sätt, jag förstår att det är jättejobbigt att vara föräldrar som har skiftjobb båda två men det finns inte ens en UNGE än. jag frågade om hon var gravid och då sa hon kanske. jag vet inte. jag förstår att hon gärna vill prata med någon om alla de där tankarna men jag blir sur när hon inte frågar hur det är med mig, vad jag göra, vad jag tänker och vad jag känner. och samtidigt som jag blir sur så vill jag aldrig mer umgås med henne. jag ångrar mig så klart, men vänskapen däremellan har verkligen förändrats.
så nu ska jag sluta skriva och gå hem till E och få instruktioner om hennes kattskrällen och därefter ska jag fortsätta smeka min nya imac.
var på stan igår med E. fjårtisar med tubtoppar, jag betackar mig hej. stötte även på abortmotståndare som visade foster på 8 och 11 veckor på sina demonstrationsbanderoller. jag blir bara sur. ännu surare blir jag när någon jävla snubbe går fram med sin barnvagn och typ visar att “ja, jag håller med, säg nej till abort, vi behöll ju ungen fast min fru typ tvingade mig att ta ut pappaledighet, aw mah gawd vad jobbigt och stressigt det är att ha barn, MEN NOG FAN BEHÖLL VI UNGEN, SKA VI HÅNGLA NU?!” idioter. jag blir så arg.
när jag jobbade i kolgruvan var det förresten en pappa som sa nästan samma sak till mig. han sa: “det är stressigt att ha barn”. “jaså det säger du” sa jag och slog in varorna. alltså jag förstår inte grejen. det hade ALDRIG varit accepterat av en kvinna att säga något sådan. aldrig.
jag såg dagens avsnitt av sjunde himlen nu i eftermiddag. jag skulle vilja anmäla den där jävla KEVIN till DO. det enda han tjatar är om HUR KVINNOR ÄR eller HUR KVINNOR TÄNKER. och alla de lyckliga camden-barnen bah: ja just det, så är det ju, nej jag ska inte ha sex förrän jag gifter mig, jag blir nog en riktigt lycklig människa SEN.
nu ska jag gå och peppa inför SATC-filmen. kom på att jag typ måste stressa lite. det ska ätas sushi, pratas skit och drickas cosmopolitans. så det så.
ikväll har jag ätit middag framför tvn. en sådan middag som jag åt när jag bodde själv. jag minns de där kvällarna, speciellt helgkvällarna, som jag satt framför tvn och försökte få tiden att gå så att jag kunde gå och lägga mig. ofta kunde jag inte somna eftersom jag led av insomnia men jag väntade hela tiden på att jag kanske skulle bli lite trött. efter att jag gått och lagt mig började allt det där jag hoppas på aldrig någonsin kommer att bli en vana igen.
det är så mycket som har förändrats: som har blivit bättre. jag trodde nog aldrig att jag skulle sitta med en ibook i knäet och skriva den här texten för några år sedan. jag trodde aldrig att relationen med min mamma skulle reda ut sig. jag trodde aldrig att jag skulle ha en längtan efter att få prata med min pappa. allt det där har jag nu. jag har till och med skrivit klart min magister-uppsats. jag sitter med en examen i handen och imorgon tar jag och hjärtat tåget till havet.
trots det snurrar tankar om sociala relationer i huvudet på mig.
jag frågade D innan han åkte: går det att skaffa vänner i vuxen ålder? han sa att jag väl visst har vänner? och jo, det har jag. det är bara det att de bor så långt härifrån. finaste A har flyttat till en huvudstad, 60 mil härifrån. hon har dessutom fått jobb där till hösten. och vi har pratat om det här. vi har sagt varandra att avståndet inte kommer att spela någon roll. att någon gång i livet händer den där förändringen som vi gör bäst i att finna oss i. det är på riktigt nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. vi vänjer oss nog. det måste vi göra. vi avslutar och påbörjar något nytt. något nytt som för mig är helt okänt. det är tillåtet att vara rädd.
det är mörkt ute nu. för några år sedan skulle jag ha gått ut på min inglasade balkong och andats ut min ångest. nu klappar jag katten som ligger och spinner sidan om mig. det är så mycket som inte stämmer med den världsbild som jag hade då. det är så här det är att bli vuxen? inte bara tro att ett inträdande i vuxenvärlden är möjligt. utan att vara där. nu.
jo. jag är skiträdd.
idag är det bara D som sett mig som jag är när jag är ensam (without you I’m nothing).
vaknade med sprängande huvudvärk men var tvungen att gå upp. veterinärbesök halv elva - 2000 kronor fattigare. alltså STACKARS KATT säger jag bara. de gav henne lugnande som höll i typ 10 minuter och sedan började hon fräsa och och åska i hela kroppen. bet veterinären gjorde hon också. och revs. ultraljudet blev taget i alla fall och det visade sig vara kristaller. tänk det hade jag nästan själv räknat ut. så nu har jag köpt skitdyrt foder och ska ta ett urinprov på kattskrället i morgon och lämna in det imorgon också. jag fick speciella kulor att använda för det. det ser ut som kattsandskristaller men är något annat. snubben i shoppen refererade till sina egna katter hela tiden. JAG SKITER VÄL FÖR FAN I DINA KATTER JÄVLA SNUBBE. jag retar mig så: bara för att jag själv har djur bryr jag mig inte om andras djur, andra människors djur som jag inte har någon relation till. det är ungefär som om kassörskan på ica skulle berätta vad hon ska ha till middag när någon kund kommer in och köper snabbmakaroner och köttfärs. fast det finns ju alla sorter. jag föredrar folk som skiter i vad jag sysslar med. speciellt de jag inte har någon RELATION till. vi är hemma nu i alla fall. det andra kattskrället är jättenyfiken. det är ju inte han som har magen rakad och en massa lungnande i lilla kattkroppen.
jag har inte hunnit träna heller. förvisso, hade jag bara gått upp 0,4 kg över midsommarhelgen. jag trodde lätt att det skulle vara mer, så mycket öl som jag har druckit. jag var full varje kväll onsdag till lördag. som en minifestival fast hos mormor (inte min då, hon dricker inte alkohol alls hon). så nu tänker jag att jag kanske skulle träna en 40 minuter. kanske huvudvärken går över…
jag söker jobb. igår sökte jag fyra stycken på en timme. i love offentliga jobb. det går så jävla snabbt att söka. sen är ju frågan om jag någonsin kommer att få något jobb. just nu känns det inte så. bara för att jag har en examen så betyder det inte att jobben hoppar på mig även om jag skulle önska. jag ska söka ett jobb på min mammas jobb. hon är inte lycklig men förstår att det kanske är ett sådan jobb jag kan få. mamma sa: bara vi inte hamnar på samma kontor. det är inte det, jag förstår henne mycket väl. jag vill inte ha min mamma som arbetskamrat. det räcker liksom med att ha henne som mamma. inget illa menat i det.
ikväll ska jag jobba. alla tisdagar hela sommaren ska jag vara i kolgruvan. jag hatar fan det jävla jobbet och önskar att jag kunde säga upp mig eller kanske vara jätteotrevlig. det kan jag inte. jag önskar också att jag kunde skälla ut de som ska agera som mina chefer eftersom de är helt jävla inkompetenta och har inget vett. dessutom är det en jävla inavel på det där stället. alla ligger med alla och alla får reda på det.
nu ska jag titta till lilla katten och sen träna, bla bla fetto, bla bla.
tillbringat ons-söndag i skärgården. det har varit skönt men jag har saknat mina katter och att inte känna mig så övervakad. eller så, jag tycker att det är jobbigt att vara någon annanstans än hemma. det har varit en fin midsommar, men promenader, god mat och lite för många öl. när vi kom hem ikväll åskade det. jag började genast drömma om hösten. ibland är jag bara knäpp.
nu ska jag sova så att jag kan gå upp till en ny vecka och träna fettet av mig.
jag sitter på ett tomt högskolebibliotek och skriver ut min uppsats. för sista gången. nu är den så true som den kan bli. det känns lite sorgligt. igår satt jag och petade i den för sista gången och jag kunde inte låta bli att tänka att jag skulle vilja göra något mer med den. kanske beror det på att jag levt med den i tre och ett halvt år. den har blivit en del av mig. kanske beror det på att jag känner mig lite ofärdig. min handledare nästan förbjöd mig att leta mer information någon gång för två år sedan. det känns märkligt. bara märkligt. inte ens befriande. jag har fått mitt betyg, jag är några veckor ifrån att ha ett EXAMENSintyg i handen.
det har gått alldeles för snabbt nu i slutet. visst kan jag känna lycka. jag kan nästan känna mig lite svävande på moln. trots det, är det ungefär som att ta studenten fast ett nästa steg. det är tredje fasen: att hitta ett jobb.
jag längtar nog trots allt efter ett eget skrivbord och entimmeslunch med min bestis.
för någon vecka sedan var jag och min sambo (alltså, vuxenpoäng tack: att använda min sambo är fan stort) i en storstad för att gå på en svettig hårdrocksspelning i en svettluktande lokal där inte rökning är tillåtet men är tillåtet i alla fall. vad fan är det med det där landets lagar? i alla fall, vi drack kanske två öl var och lyssnade på snabb rock men eftersom det var en tisdag ville vi skynda oss hem. så vi nästan sprang tillbaka till tågstationen (okej, nu har alla listat ut i vilken stad jag bor och vilken stad jag besökte) men vi hade ingenting för det. saken var den va, att kiss spelade samma kväll, samma stad. så klart hade kiss slutat spela samtidigt som mycket tuffare cryptopsy slutat.
KAN NI FATTA HUR MYCKET FOLK DET BARA STRÖMMADE FRAM?! D och jag rusade in på stationen och ner för rulltrappan. någonstans i mitten gick det liksom en suck mellan mig och D. perrongen var typ full av en massa dumma svenskar med kisstischor och ölmage. eller spandex och fluffhår. jag tror att jag dog långsamt. alltså, jag formligen dog där på perrongen. vi bah, jaha ska alledihärade te stan?! och det skulle de. vi fick stå upp hela vägen hem, eller snarare till vi kom till utkanten (innan stan börjar) för då gick gubbtjyvarna av med sina ölmagar, hockey och dåliga tatueringar.
det är klart att det finns en viss avundsjuka. jag har gillat kiss sen jag var fyra och lick it up kom. det blev min första vinyl. jag tror det var påsk och min syster lurade i mig att vi skulle få en hund. jag blev lite besviken när jag såg att det var kiss-skivan men sen gick det över. jag lekte paul stanley framför spegeln till a million to one. tusen gånger.
min honkatt har börjat kissa inne, eller närmare bestämt i vår vardagsrumssoffa. jag vet inte om hon har en uvi som inte vill gå över eller om det verkligen är något fel på henne. det började helgen efter att vi varit och firat min systers 32-årsdag. när vi kom hem på kvällen, satte sig kattskrället i soffan och kissade. jag tog med mig henne och min bestis till djursjukhuset några dagar efter att det hänt. veterinären kunde inte känna något men gav mig ett recept på en smärtlindrande medicin som katten skulle ta i en vecka. hon kissade inte mer i soffan och gick på lådan ganska sällan jämfört med innan.
det roliga tar ju ofta slut, imorse upptäckte jag kiss i soffan igen. stackars lilla katt. det är jättesynd om henne om hon har ont och så där. samtidigt blir jag galen. den jävla klädseln till soffan går bara att kemtvätta. så jag har sprutat koncentrerad ätticksvinäger på den idag igen. det var förvisso inte samma ställe hon satt sig och kissat men ändå! så nu är ett ultraljud beställt. konstigt att djursjukhuset inte hade en enda tid förrän i nästa vecka, en vecka exakt. “ja och på fredag har vi ju stängt”. hoppas nu bara att orsaken hittas. hon trivs ju här och verkar inte speciellt uttråkad. hon är tjock och glad och verkar trivas med att hänga runt på 100m2.
Dear X,
You have received the highest grade for your c/d thesis
; Maenniska eller maskin - En kontextualisering kring identitet i en postmodern epok.
I have no critical emarks on your study, it is of excellent quality, my congratulations.
You may hand in to XXX your final version, if you want
to correct for minor language type of mistakes. XXX will register this
result in LADOK upon having received your final version.
Enjoy the summer, all the best,
XX
när jag åkte hem från högskolebiblioteket igår, låg det en metro på sätet bredvid. en av förstasidesrubrikerna löd: DOM: okej att fota under kvinnans kjol.
alltså, jag brukar inte bli speciellt engagerad över tidningsrubriker, inte heller brukar jag ta med mig en äcklig metro hem, men igår kände jag mig verkligen manad att göra det. artikeln (sidan 2) handlar om en mor och en dotter som varit inne på STADIUM i solna, förra sommaren. det var dottern som upptäckte hur en securitasvakten stått och filmat med sin mobil under moderns kjol. 39-åriga Gina säger:
- oerhört märkligt. jag trodde att han stod där bland annat för att förhindra sånt här.
ordningsvakten i sin tur hade tänkt visa bilderna för sina kompisar. okej, en gång till: ORDNINGSVAKTEN HADE TÄNKT VISA BILDERNA FÖR SINA KOMPISAR. han försökte också fly, när Ginas dotter upptäckt honom. okej, för det första: vad är det för jävla pucko securitas anställer? är det inte så att de faktiskt har ett jobb att sköta istället för att samla in trosbilder på 39-åringar för att visa sina kompisar? och för det andra: eftersom inte Gina själv såg honom, frias han alltså. det borde inte spela någon roll vem som ser och inte ser. det är en jävla kränkning och då ska personen i fråga få skit för det.
vidare i metro-artikeln står det att securitas-vakten sade upp sig, innan åtal väcktes. men stockholms tingsrätt friar honom. bara så där med hänvisningar till tidigare domar där sexuellt ofredande män(niskor) gått fria då offret inte varit MEDVETEN om smygfilmandet förrän långt senare.
jaha, men vad är lite smygfilmande mot en våldtäckt? nej, det fungerar faktiskt inte på det viset och det är inte två saker som går att jämföra. frågan är väl egentligen vad det här ger för signaler, rubriken “gina såg honom inte - smygfilmaren frias”, till pojkar, killar, män och gubbar. det är helt plötsligt OKEJ att smygfilma. bara inte den du smygfilmar ser dig. du kan ha en liten liten mobiltelefon och fotografera trosor under någon random kjol. slå personen i huvudet först, så ser personen inte det. det är helt plötsligt OKEJ då. fy fan för det svenska rättssystemet. stryk skulle de ha. att inte ta saker på allvar. och vad är det för försvar: jag skulle ehehehe, visa bilderna på kvinnans trosor, för mina höhöhö eee, kompisar.
