så:
jag sitter på ett tomt högskolebibliotek och skriver ut min uppsats. för sista gången. nu är den så true som den kan bli. det känns lite sorgligt. igår satt jag och petade i den för sista gången och jag kunde inte låta bli att tänka att jag skulle vilja göra något mer med den. kanske beror det på att jag levt med den i tre och ett halvt år. den har blivit en del av mig. kanske beror det på att jag känner mig lite ofärdig. min handledare nästan förbjöd mig att leta mer information någon gång för två år sedan. det känns märkligt. bara märkligt. inte ens befriande. jag har fått mitt betyg, jag är några veckor ifrån att ha ett EXAMENSintyg i handen.
det har gått alldeles för snabbt nu i slutet. visst kan jag känna lycka. jag kan nästan känna mig lite svävande på moln. trots det, är det ungefär som att ta studenten fast ett nästa steg. det är tredje fasen: att hitta ett jobb.
jag längtar nog trots allt efter ett eget skrivbord och entimmeslunch med min bestis.
